Hur började det?

1852 träffades tre uppsalastudenter som tyckte att Svenska kyrkan inte arbetade tillräckligt för att lyckas med sin uppgift.

Det var på den tiden förbjudet att samlas utan prästens medverkan. Studenterna samtalade om hur man bäst skulle sprida kunskap om evangeliet till så många som möjligt. De kom fram till att ett bra sätt var att ge ut små skrifter. Kolportörer som vandrade över landet spred skrifterna och små traktater. Men det var inte tillräckligt. Därför ville studenterna bilda en ny rörelse som kunde påverka Svenska kyrkan inifrån.

En av de tre männen, Hans Jacob Lundborg, reste runt i landet för att få ihop en styrelse för en ny organisation. I Stockholm träffade han Carl Olof Rosenius, som genom sin tidning pietisten hade inflytande bland de kristna i hela landet. Han var lekmannapredikant och en av 1800-talets största andliga ledare i Sverige. Rosenius gav studenterna sitt stöd och i maj 1856 bildades Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen som en väckelserörelse inom Svenska kyrkan

EFS var under de första tjugo åren en organisation som hade väldigt många anhängare. Det var den största kristna organisationen vid sidan av Svenska kyrkan. Men man kan egentligen inte säga att EFS fanns vid sidan av Svenska kyrkan, eftersom det aldrig var tal om att medverka till ytterligare splittring av kristenheten eller lämna den lutherska läran, dvs reformatorernas tolkning av evangeliet.

Några viktiga årtal

• 1910 Svenska Bibelinstitutet startas av EFS i Östertälje. Skolan (numera Hagabergs folkhögskola) har kommit att betyda oerhört mycket för bibelkunskapen i EFS och blev också en god förberedelse för vidare studier på Johannelund

• 1920 EFS startar arbetet med folkhögskolor då Umeå Handelsskola köps in och får namnet "EFS praktiska läroverk". Idag finns det åtta folkhögskolor som drivs av EFS.

• 1928 Missions-Tidning och Budbäraren slås ihop och blir Missions-Tidning Budbäraren. Sedan 1982 heter den EFS missionstidning Budbäraren

• 1938 EFS startar missionsarbete i Tanganyika , nuvarande Tanzania. Orsaken var andra världskriget. Den italienske diktatorn Mussolini utvisade alla missionärer ur Somalia, Etiopien och Eritrea.

• 1966 EFS missionsarbete gick in i ett omdaningsskede där de inhemska systerkyrkorna successivt tog ett större eget ansvar för kyrkornas arbete.
  Den första samarbetskyrkan mellan EFS och Svenska kyrkan byggs i Sätra, strax söder om Stockholm. Samarbetskyrkoformen innebär att en missionsförening tar ansvar för verksamheten i en statsdelskyrka i den lokala kyrkoförsamlingen.

• 1970 Johannelunds teologiska institut flyttar från Stockholm till Uppsala. Under sjuttiotalet öppnades nya och nygamla missionsfält i Sudan, Somalia och Kenya, som en följd av en ökad flyktingström från Etiopien. EFS började också samarbete med Wycliffe (bibelöversättare).

• 1989&1990 EFS och Svenska kyrkan skriver under ett samverkansavtal där det bland annat står:
  "Svenska kyrkan och EFS förnyar ömsesidigt sin gemenskap i en och samma kyrka med full andlig enhet och solidaritet. Svenska kyrkan erkänner fullt ut det arbete som EFS bedriver som en del av kyrkans arbete. EFS å sin sida bekräftar sin samhörighet med Svenska kyrkan."
  Detta avtal får bland annat till följd att EFS pastorer vigs till präster i Svenska kyrkan, dock med förbehållet att de utövar sitt ämbete inom EFS.

Källa: www.efs.nu