UTFLYKTSMÅL OCH SEVÄRDHETER
Bod från 1600-talet Båthus Spånhyvel Vägar Berg Sjöar Naturreservat Rösbacken
I Yttervik finns många gamla timmerhus bevarade. Äldst idag är den
bod som
står på Byagårdens tomt. "1689 den 28 Amprilis" finns inristat i
taknocken. Fram till
1920 fanns en portbod, genomkörsbod, i norra byn. Sen flyttades den till
Gammlia i Umeå och är länets kanske äldsta hus, daterad 1668. I byn används
fortfarande ett par bostadshus byggda på 1700-talet. Ett annat sådant
flyttades på 50-talet till Munkviken i Lövånger.
Fyra båthus med redskap vilar i dunklet vid Nischviken och kan
visas på begäran. De anses som rariteter av museifolk. Det äldsta
båthuset är byggt 1776.
En smedja och en gammal tjärdal finns i närheten. Till viken gick laster med tjärtunnor från inlandet. De las på pråmar och fördes till Tellholmens hamn. Även bräder från sågen i Vikfors har skeppats denna väg.
(Klicka på dörren och titta in)
Gamla båtar från Yttervik har också uppmärksammats och uppmätts av museifolk. De är byggda med gammal teknik. Några av dem förvaras nu på Stackgrönnans båtmuseum. Där finns bl a en bred kofärja som har använts för att flytta kreatur över Ytterviksfjärden till betesmarker på Långön.
Spånhyvel/skvaltkvarn
Nära Vikforsvägen, ca 300 m söder om Byagården brusar Kvarnbäcken. Vackert belägen vid bäcken finns en gammal spånhyvel som också inrymmer en skvaltkvarn. Spånhyveln används ibland under vårfloden i maj när byn behöver takspån. Intill ligger en tröskloge som flyttats från Fagerviken. Såna logar är numera ovanliga. I byn har många rundlogar från 1800-talet bevarats.
I norra byn ligger gårdarna längs den gamla byavägen, som de har gjort i 500 år - även om flera nya hus kommit till de senaste 10 åren. Historiens vingslag susar längs gamla landsvägen (infart vid Båtviksvägen) Sen 1600-talet har den varit en del av Nordstigen.
Vid Rösbacken finns ett av länets största gravfält med stora och små gravrösen, vissa båtformade. 200 m västerut ligger Sandkroken, ett sandtag, men också en plats dit kringresande zigenarsällskap hänvisades. Små grustäkter finns här och var, eftersom byborna själva skulle underhålla vägen.
Ytterligare en km västerut, på vänster sida, syns ett myrparti längs vägen. Här använde innevånarna i grannbyn Innervik de smala lotterna för att ta upp torv till strö. Just innan vägen börjar bära utför finns avtag till vänster. På en höjd under kraftledningen ligger ännu ett gravrösefält.
Backen närmast E4 kallas Landsåkersbacken och har en intressant historia från Sveriges sista krig. Den 15 maj 1809 kom en rysk trupp till Skellefteå. En mindre svensk styrka, 588 man, drog sig undan söderut. När de nått till Landsåkersbacken kom en annan rysk styrka över isen och svenskarna kapitulerade.
Det högsta berget i byn är Jonberget med sina 70,9 m över havet. Från de flata hällarna på norra sidan ser man alla samhällen vid Skellefteälvens mynning. I östligaste delen av det stora klapperstensfältet på mitten finns en tomtning med härd i mitten samt en grop som troligen är lämningar från stenålderns säljakt på vintern. På Selsberget finns små grottor, klapperstensfält och vackra vridna tallar. Här kan man beundra utsikten mot Burälven (kallas här Vikån) där Yttervik tidigare hade fäbodar.
På Fagerviksberget som vetter mot Örviken finns på nordöstra delen en märklig stenformation; en pelare med tak som man kan passera under. Öberget nära Stackgrönnan bjuder på en vidsträckt utsikt över fågelområdet Norra Innerviksfjärden. Här finns en grillkåta och solvärma hällar att slå sig ned på. Allra bäst i april/maj med rikt fågelliv samt i höstglöden i slutet av september.
Vid Vikfors strömmar Burälven ständigt och bjuder ibland på strömstarar. Här finns en omtyckt fiskeplats och resterna efter Vikfors såg kan beskådas.
Från Vikforsvägen kan man åka in mot Båtvik och först beskåda Avan, där byns soldattorp var belägna. En del hus finns kvar idag som sommarbostäder. I Båtvik lämnade "inlandsbor" förr sina båtar, vandrade någon kilometer och lånade sen båt vid fjärden för att ta sig till Skellefteå.
Sjöar och vikar
Om sommaren doftar Bodaträskets stränder av pors och de kan även bjuda på rosor. Fisk som gös, gädda och abborre finns i sjön. Sköna öar och hällar är fina utflyktsmål för de båtburna sommartid och skidåkare vintertid. För att inte tala om den populära badstranden vid "Tjeruleninga" som iordningsställts av YFF!
Horssjön eller Holmsjön är en liten sjö med vildmarksprägel där lom och trana hörs ropa på våren. Även sångsvan och kanadagås syns ibland. Bureskolan har byggt en lada med brygga och grillplats i nordvästra änden. Vid östra sidan om sjön, med start öster om Trollåsen, kan man promenera längs en gammal väg mot kvarnen i Bureå. Den som är uppmärksam kan här se resterna efter det gamla torpet Mikaels.
Vid natursköna Fagerviken kan underbara sommarkvällar avnjutas. Passa även på att undersöka resterna av den gamla kajen och sågplatsen för Vikfors såg. På Tellholmen i sydväst fanns på 1700 talet ett båtvarv. En nyuppförd grillstuga finns på västra delen av Tellholmen. Fortsätt förbi grillstugan så leder en spång över till Alderholmen och en gångstig vidare in mot norra Yttervik.
För den fågelintresserade finns fågeltorn inne i
Naturreservatet vid Innerviksfjärden..
Promenera från rastplatsen vid E4 mellan Yttervik och Innervik längs
stigen genom vacker björkskog. Bäst syns fåglarna sent i april när en
iskant ännu ligger kvar på fjärden.
Ett gravfält med 3 000 år gamla rösen finns i Yttervik. Det är ett av länets största och har undersökts flera gånger. Med gamla arkeologiska metoder hittades inte så mycket i rösena utom små bitar av brända ben. Fler rösen finns vid Bodaträsket och i Båtvik. De verkar sannolikt att de också har fungerat som sjöfararmärken, eller signalerat "Här bor vi".
På Rösbacken finns åtta rösen och två stensättningar. Stensättningarna är lägre och flackare än gravrösen och dessutom i regel yngre. Rösen byggdes i huvudsak under bronsåldern (1500-500 f Kr) medan stensättningarna var vanligare under äldre järnåldern (500 f Kr -400 e Kr).
(Fler bilder från Rösbacken hittar du här!)
Alla gravarna på Rösbacken undersöktes på 1800 talet; år 1877 av H Hildebrandt och år 1880 av A F Ekevall. Fynd av kol och mörkfärgad jord tyder på brandgravar där de döda bränts.
Bronsålderns människor hade som sed att begrava de döda på markanta uddar eller öar. Under bronsåldern låg Rösbacken vid kusten. Landhöjningen har gjort att gravarna idag ligger ca 35 m ö h.
På 1800 talet skadades gravfältet svårt av en grustäkt och ursprungligen fanns det fler gravar än de vi nu kan se. Restaurering av gravarna gjordes 1963.
För tretusen år sen var alltså Bodaträsket hav och området mot Bureå/Falmark en stor arkipelag. I bl a Falmarksforsen finns en boplats där rösebyggarna kan ha bott. Rösena tyder på sydligt inflytande, medan andra typer av fornlämningar tyder på att fångstfolk, sannolikt samernas förfäder, har vistats i området.
På Jonberget och Fagerviksberget finns i klapperstensfälten gropar och s k tomtningar för hyddor. De är troligen äldre än rösena, att döma av höjden över havet. De tros höra till fångst av säl eller fiske. Liknande har undersökts på Bjuröklubb. I samband med ombyggnaden av E4 görs smärre arkeologiska undersökningar i Yttervik. Bl a har ett antal rösen grävts ut. Vid korsningen E4 - vägen mot Skelleftehamn har en boplats undersökts. Några bilder från denna undersökning finner du här!
Text: Barbro Viklund
Bilder: Anders och Margot
