Klicka på den artikel du är intresserad av

Redax

Dagens ris och ros

Byagran

Limerick

Inför 2002

Ett urval uppdaterade julvisor

Finnforsrövarna

Nyinflyttade (och omflyttade) i byn

vIT jul - av Gunnar L

Vi som gjort tidningen

Redax Årets sista tidning som är ett julexemplar. Bland annat naturrutorna som visar sig vara klurigare än vanligt. Uppdatering av gamla hederliga julvisor av det lättare slaget, vi lever ju i dataåldern faktiskt. En tomtig berättelse signerad Gunnar L. Redaktionen önskar en God Jul och ett Gott Nytt år till alla läsare av Gummarksnytt

Dagens ris och ros Dagens ris Till dig som kör så det ryker genom vår by. Det finns många, ingen nämnd och ingen glömd, som dånar fram. Ibland inte bara på raken utan också sick-sack. Snälla - visa hänsyn. Dagens ros Till alla er som går, cyklar, rider eller på annat sätt tar er fram och som bär bra reflexer både på er själva och era medföljande djur.

Byagran Årets offentliga byagran som finns att beskåda i noret är född och uppvuxen på sörsia, tyvärr på ett ställe där den blev mer och mer obekväm. Därför nödsakades vi att eliminera den och fann att det bästa slutet för det fina trädet var att lysa upp vintermörkret i byn. Nämnvärt i sammanhanget är de som ansvarar för arrangemanget. Vi hurrar för Staffan Ögren, Folke Stenlund, Kenneth Eriksson, Rolf Vidmark, Anders Eriksson och Mattias Hedlund med sin granresartraktor. Har jag glömt nån? Kommunen sponsrar elektriciteten.

Limerick Årets sista limerick är en tung akrobatisk övning med ett bonnigt inslag En vidaberest tomte ifrån nöl-vorrmyrrumpberge´ Som trodde sig sett det mesta utav Sverige Begav sig ner till byn och såg alla ljus och julpynt Han tänkte att det här måste kosta en del mynt Och utbrast; I kan int´ fatta anne än att demjernna vara välbärge

Inför 2002 Årsmöten av allehanda slag kommer att drabba bygden redan i januari. Fundera redan nu på vad du ska säga på mötet. Skicka in motioner i god tid före mötet. Tänk på valberedningarnas tunga syssla, hjälp dem. Tips på saker man kan ta upp; Skoterleder, ridvägar, bortglömda byvägar mm

Ett urval uppdaterade julvisor Midnatt råder Midnatt råder tyst det är i husen tyst i husen Alla sova utom data- nörden åsså musen Klick klack klick klack klicke klicke klick klack Klick klick klack Natten lider sajber-nisse kvider nisse kvider Bredband bredband snälla ge oss bredband ge oss bredband Surfa chatta hacka hacka hacka maj- cro- soft Gröt å skinka lilla äppelbiten äppelbiten Vill ej sajber- nisse ha den byten ha den byten Filer filer digitala filer Da- ta- fil Tre pepparkaksgubbar Vi komma vi komma allt ifrån sajber-land Och vägen vi vandrat den kallas för bredband Så många så många vi äro alla tre Mil jaar deer eettor å nollorna är me Ritsch Nu kopplar vi oss opp uppå nätets topp aldrig utan stopp Hos den som bjuder bäst får ju oss som gäst utan test Hos telia vi stannar inte längre kvar Vi söker oss till gratisfirman nu På bredband åker jag till rymden Mitt modem har blitt för långsamt Kör med musen uppå mattan På ett snabela

Finnforsrövarna Det finns en berättartradition i våra trakter som vi kan vara stolta över enligt Thomas Andersson som tillsammans med Torbjörn Näsbom framförde den musikaliska berättelsen om rövarna som härjade i Skelet-bygden för 500 år sedan. Bönhuset, som i det närmaste blev fullsatt av bybor och förvånansvärt många utbyssar, var en lämplig lokal för det helt akustiska framförandet. En dramatisk historia ackompanjerad av specialskriven musik som kompenserade avsaknad av ljussättning. Moderna inslag som 16- dels- sång (rap), och även inslag av moderna uttryck gjorde att närvarointrycket stärktes. Att få en synt att låta som akustiska instrument har eftersträvats sen den uppfanns. Torbjörn Näsbom lyckades med motsatsen som positiv effekt för att undertrycka vissa stämningar. Hur man kan illustrera både finnforsen och den lugnare skelet-älven med en nyckelharpa är något som Näsbom bemästrar och ror i land. Ror gör även Thomas med sin fiol när han inte använder den som yxa eller björnspjut. Att Thomas pratar vårt språk gör att vi känner mer för berättelsen, även om man fick anstränga sig för att höra vissa lågmälda partier. Inlevelsen och mimiken var det inget fel på, faktiskt så intensivt att man kunde läsa på den enes läppar vad den andre sade. Torbjörns språk förstod vi också fast än han kommer från Tierp, utom då han rappade på latin. Samspelet mellan aktörerna var väl inkört efter nära 200 föreställningar. Sammanfattningsvis var det en helgjuten föreställning som var både se- och hörvärd. Jag ger fem gummarkssolar för föreställningen fast en är bakom ett moln. Det var också trevligt att visa bönhuset för de imponerade besökarna. Vi får också skänka ett varmt tack till vävhusföreningen som ansvarade för fikat i pausen. Av Kurt H.

Nyinflyttade (och omflyttade) i byn I f.d. Caféet d.v.s. det röda huset i kurvan före skolan bor: Milad Razani, Maria Pettersson och Emil. Milad kommer närmast ifrån Skellefteå och före det, från Uppsala. Maria och Emil har tidigare bott i södra Gummark och ett tag även på norra sidan. I gula huset vid skolan, f.d. Hambergs hus bor: Hanna och Tommy Lundmark. Hanna är Kurt Holmströms brorsdotter bördig från Skråmträsk och Tommy är bördig från Gärdsmark. Närmast kommer de från Umeå. I huset mellan Knut Persson och Ulf Ågren på Sandbacken, f.d. Hedströms hus bor: David Bjurman och Kerstin Bodén. David är bror till Jan Bjurman i Hemvattnet. Närmast kommer de ifrån Skellefteå. Vi i redaktionen m.fl. hälsar er hjärtligt välkomna till byn.

vIT jul - av Gunnar L Och inte hann jag ut medan det var ljust i dag heller. Tänk, skymning före halv tre! Kallt och stjärnklart men dåligt med snö. Hoppsan! Halt på landsvägen. Och visst syntes lilla björn tydligare på sextitalet... Föroreningar förstås! Men vem kommer väl där med så långsamma steg? Minsann är det inte min granne tomtefar själv! - Tjena granne, hojtade jag. Läget? - Kunde ha varit bättre, sa granntomten. Funderar faktiskt på att lägga av. Eller åtminstone gå ner till halvtid. - Vadårå? Sa jag, mycket välartikulerat. - Det är inte som förr. - Det sa du redan sextisju, anmärkte jag stillsamt. - Jo, men så är det. Förr kunde man stå där så grå vid ladugårdsdörr och allt kändes bara så rätt, liksom (ibland kunde man märka viss språklig påverkan från hans elva tonåringar) - Grå mot den vita driva, sa jag för att visa att jag var beläst. - Exakt. Men så kom Jenny Lind och Sankt Nikolaus och... - Nyström, rättade jag. - Va? Tomten verkade irriterad över att bli avbruten när han började få upp ångan. - Jenny Nyström, förtydligade jag. Hon med julkorten. Hon sjöng, den där andra. Opera tror jag. - Ja, ja. Nygren då. Men vad jag menar är att det var av nån konstig mischmasch av olika traditioner som det blev såna här patetiska figurer som undertecknad, vi som ska fnatta omkring och dela ut såna där datorspel och PCB- spelare till en massa otacksamma ungjä... - Vanliga svenska barn, korrigerade jag snabbt. - Sa jag inte det då? Som sagt, det var bättre förr, före Jenny Nyblom. Lugnt och fridfullt. Klappa Majros, tassa omkring och vara grå och lynnig och outgrundlig i största allmänhet. Och så ett grötfat på julaftonskvällen. Times they are a- changin´ för att citera Dylan Thomas. - Nä, Bob sa jag. Robert Zimmerman heter han egentligen. - Det där sista sa jag egentligen bara för att briljera, men det spelade ingen roll, för han lyssnade inte, han bara fortsatte: - Och det blir bara värre och värre. Förra vintern hade han åtminstone kvar korna, han där borta, sa han och pekade med lovikkatummen bakåt över axeln, mot jordbrukargrannens gård. Då kunde man smyga in och titta till dom lite... Har du sett att dom kan slicka sej i näsan? Va?! Men december i fjol var en pina för dom. - Jaså? Hur då! Undrade jag. - Jo, du vet, för några år sen hörde bonden att dom skulle mjölka bättre om dom fick höra på musik, så han satte in en sån där stereo- fåntratt i lagårn och så länge det var Gödninge- flickorna eller Christer Sjökvist gick det väl an, men i fjol före jul satte han på 'Absolute Christmas' varje morgon så fort han kom in i lagårn, och så tryckte han på repeat-knappen så att dom arma kräken tvingades höra på den där smeten hela dan. - Är det inte fint med julsånger då, undrade jag försynt. - Jodå, Bingan är ju aldrig fel, till exempel. Crosby alltså, förtydligade han, men tänk dej att höra 'Last Christmas' med Wham! En gång i timmen! - Usch ja, sa jag med äkta inlevelse. - Ja, 347-119 XPA eller vad hon nu hette (före EU hette hon Stjärna), hon som stod näst längst in i vänstra raden, hon spydde nästan varje gång. - Kor som spyr! Måste vara förfärligt, sa jag och såg framför mig skolplanschen med kons fyra magar i genomskärning. - You name it, sa tomten och nickade flera gånger - Men nu, nu finns det inte en enda rumpa där, sa jag med visst vemod i rösten. - Nä. Nog känns det konstigt. Jag slank faktiskt in i maskinhallen häromkvällen och prövade att klappa självlastarvagnen lite grann men... Han tittade snett uppåt, mot Orions bälte ungefär. - Känslan ville inte infinna sig? fyllde jag i - Nää. Just det. Känslan ville inte det. Det ville den inte, sa han eftertänksamt med betoning på varje stavelse. Han stod tyst en stund och blickade upp mot stjärnhimlen. Jag frös om fötterna och började fundera ut en lämplig avrundningsfas, men innan jag hunnit öppna munnen var han igång igen. - Berättade jag hur det gick till i Bryssel, förresten? - Näe, sa jag dröjande. Vadå Bryssel? - Jo , vi i Nordiska Tomteförbundet hade ju fått igenom en massa bra grejer, du vet, det där med KRAV- märkt julgröt, miljöbensin till skotern ( Renar hör till en svunnen tid; förf.:s anm. ) och förbudet mot flamberade bromsskyddsmedel i skägget men... - Så heter det väl ändå inte, avbröt jag. - Skit samma! Fräste tomten irriterat och fortsatte:...men nu, då vi är med i EU, betraktas sånt som 'handelshinder' (han liksom spottade ut ordet) och ska bort. Vi ska 'harmoniseras' (ny spottning) med en massa Sanktanickedockolausar och Pärnoellar söderifrån, gubevars. Så vi skickade ner Kalevi Kalevala och Seppo Nåntinglainen, jag kommer inte ihåg riktigt, från Rovaniemi , och så Gamm-Nisse Långskägg (Han heter egentligen Marklund, som alla andra i den byn) från Brännmyrträsklid-kläppmoran, för att försvara våra intressen. - Ingen dansk? Undrade jag. - Jag fattade aldrig vad han hette, och norskarna fick ha med Gro Harlem Nissemor, som observatör, då. - Nå hur gick det då? - Nja, finnarna blev jag besviken på. Dom satt där mest och sa kyllä och amen till allting, men Gamm-Nisse, han gjorde verkligen sitt bästa för att få dom där förstockade brysselkålhuvena på bättre tankar, ja han vart så exalterad då han höll sitt slutanförande att det halkade med fler och fler ord på skelletbonnska, och då han drog till med "Je jetta ju narrgang fara bruuk hove, he vill saaj om je hava nannteing anne än risgrinschgrötn einnani römössern jerre" så utbröt totalt kaos i simultantolkeriet. Flera av tolkarna sa upp sig på stående fot, en tre - fyra stycken åkte in på akuten och resten vägrade fortsätta. Det var visst en som strök med också. - Nu skarvar du väl ändå, sa jag. - Njaa... men dom fick lov att avbryta mötet, i alla fall. Alla delegater åkte hem och på så vis slapp vi Amerikaniseringsklausulen. - Amerivadåförnåt, undrade jag. Nu hade jag nästan glömt mina kalla tår - kanske därför att jag förlorat kontakten med dom. - Jamen, du vet, det där sekretet(dekretet, dumma gamla tomte!) om att alla EU- tomtar skulle bli som dom i USA du vet. - Fryntliga, försökte jag. - Kalla det så, du. Vet du vad kraven är? Jo, minst tjugo kilos övervikt, högt blodtryck och så massor av vinglögg för att få rätt färgton på kranen... - Högt LDL- kolesterol och typ två- diabetes, tänkte jag högt. Tur ni slapp det! - Visst, sa han, och så säja ho- ho som en fåne och krypa ner i skorstenar... Nää, vet ni vad! För övrigt har jag faktiskt läkarintyg på sotallergi, så det så! Vid det laget hade jag börjat oroa mig för Mina arma tår igen. Jag såg för min inre syn ett svårartat polarfararscenario med förfrysning och kallbrand och egenhändigt utförd amputation strax nedanför knäna, så jag började hoppa på stället samtidigt som jag antydde att det var dags at tänka på refrängen och hade inte tomten vansinnigt mycket att göra i dessa dagar? - Nä. Tvärtom, sa han, utan glädje i rösten. Barnen mejlar(vi får börja vänja oss vid såna språkliga missfoster) in sina önskelistor och nissarna beställer alla julklapparna via Internet. Tre månaders jobb gjort på några timmar. Dom, nissarna alltså, har inte satt sin fot i verkstan sen nittisju. - Tänk ändå! Utbrast jag, så imponerad att jag slutade hoppa. - Ja, vi är rätt stora nu. Marknadsledande faktiskt. Du kan ju kolla våran hemsida nångång. Santa dått kåmm. - Amerikanisering, ju! Buu! tänkte jag utropa, men frågade i stället vad tomten gjorde hela dagarna: - Vad gör du hela dagarna? Du måste ju få massor av tid över? - Ja, jag sitter väl mest och tjattrar med ungarna. Rätt kul, faktiskt. I går kväll, till exempel, var det en som hette... Chatta, menar han förstås, tänkte jag. Han har verkligen inte lätt för språket, min käre granne. Men jag lät honom hållas, för jag märkte att när han började berätta om sin kommunikation med barnen genomgick denna nyss något hopsjunkna lilla gestalt en formlig metamorfos. Han rätade på ryggen, gesterna blev livligare, hans tidigare rätt entoniga stämma fick en helt annan dynamik och jag kan slå vad om att det skulle ha glittrat i hans tomteögon om det bara inte hade varit så mörkt. Det började mulna på nu, faktiskt. - Och du kan inte ana vad det är många små som behöver nån att prata med, fortsatte tomten. - Vet du vad? Jag har faktiskt en del att göra därhemma. Vi ses! Han gjorde helt om, höjde handen till avsked och traskade iväg med små energiska tomtesteg. Hans gestalt uppslukades snabbt av decembermörkret, men jag kunde fortfarande höra hans steg, och nu var det en annan spänst i knarrandet under hans näbbskor än när jag mötte honom... Det hade blivit mildare, och i skenet från lyktan utanför bondens foderlada kunde jag se några flingor som saktade dalade mot marken. Inga lapphandskar, men ändå.

Vi som gjort tidningen Tidningsredaktör Kurt Holmström, Gummark 464, 931 95 Skellefteå. Tel 0910 - 830 12. kurt.holmstrom@beta.telenordia.se Redigering, annons- och bildansvarig Lilian Åsberg, Gummarksheden 40, 931 95 Skellefteå Tel 0910 - 830 62. Naturrutan, Gunnar Lundberg, Gummark, Tel 0910 - 830 72.