Klicka på den artikel du är intresserad av

Vägar i byn

Grillfest

på Bonnska

Limerick

NATURRUTAN

Hästvägar

Föreningssidan

Medlemsavgiften

Vi som gjort tidningen

Vägar i byn Vi passar på att påminna om hastighetsbegränsningarna i byn. En del dikesgrävningar har utförts och gjort vägarna smalare. Något att tänka på för fordonsburna trafikanter som passerar cyklister och fotgängare. Det finns också en möjlighet att kontakta vägverket och påminna dem om att de faktiskt äger lite väg i byn och bör underhålla dessa.

Grillfest Den 9 augusti anordnades en grillfest vid Gummarks byastuga. Ett regnmoln hotade att spoliera festligheterna, men det enda som förstördes var tändningen av fatgrillarna och ett nothäfte dränktes. Lyckligtvis drog molnet förbi och folket började strömma till. Mat och dryck inmundigades under trivsam samvaro. Trots den kyliga kvällen anlände ännu mer folk när det Irlandsinspirerade bandet började gå lös på sina instrument. Hela tillställningen ägde rum utomhus p.g.a. den stora publiktillströmningen. Det var fjolårets succéband Kween som spelade. De hade lagt ner mycket tid och möda för att ge publiken full valuta för inträdesavgiften som bestod av en kollekt. Låtar av Irländskt och Amerikanskt ursprung framfördes tillsammans med lite Vreeswijk - och till publikens stora förtjusning spelades ett medley med svenska lättsamma sommarlåtar. Kvällens gästartist nölsias svar på Julio Iglesias, Stefan Lindmark framförde ett knippe av sina bästa favoriter, trots den skumma belysningen. En lyckad tillställning som förmodligen återkommer nästa år, då lite tidigare på säsongen. Redan nu kan man planera sommarresorna så det inte kolliderar med evenemanget. Ett arrangemang av Byaföreningen med god hjälp av Kween. Samtidigt vill jag tacka följande personer för hjälpen; Per, Lars-Erik, Maria, Tomas, Pär, Sören, Marianne, Walter, Milad, Ture, Christer, Sebastian, Jonatan, Sigvard, Löme, Daniel samt Lilian. Beträffande brännbollsmatchen som uteblev kan jag inte tyda annat än en walkover till sörsias fördel, eller? Ett särskilt tack till Jonatan som genomled hela kvällen trots feber och kraftigt halsont. Kween består av; Sebastian Hedlund gitarr, sång, tin whissle och bouldran. Lina Rotsjö; fiol, bas, gitarr och sång. Jonatan Hedlund, bas, och sång. Gunnar Olofsson.gitarr och sång bas Lina Rotsjö framförde Hårgalåten på ett högst avancerad och professionellt sätt. Hela tillställningen kan jag tyvärr inte betygsätta, däremot får naturligtvis bandet full poäng d.v.s. 5 Gummarkssolar för sitt högst professionella uppträdande. /Kurt H

på Bonnska I vår serie med sysselsättningar på landsbygden förr i tiden innan TV:n hade lamslagit oss följer två essäer på genuin skelletbonnschka nedtecknade av Sigvard Bjur Djupgroven. Slattanna Nö for hä val dags för slattanna. Vä dro ut slattmaskin bårta lon, väst leien, föild olja ni växelaa a smort där hä skul smörjes. Sen kopple vä marra a for sla. Legda sag bra ut a hä var no för att vä hadd hansnårt ut na kårnstgönning ditarna da hä var vorn. Vä tjårt tjvå värv a sä slo vä renislagä, hä var för att kåmma at ni dika a di hörna. Vä laist a våran a sla ve leien för hä littopa, man kån val leivridä a hä var ju int bra da man skul häsi dan ätter. Tonkt geck hä för marra, he to ass deil mitta dan einan hä var klart. Nö feck marra ledit sä hon skull årk vä hästräfsa dan ätter. Vä for ställ opp häsigala sä hä skull va klart da vä skull fara häsi. Gräse skull nö legg a dö a deil dan ätter, nö var hä bära att hoppas att törrvere håll isä. Däm hadd da int spakä na rangen oppa radion, om hä nö var nanting att lit oppa. Marjan ätter djort vä bort fusä a sä fika vä a for ditta legda a spänd för hästräfsa a for kör. Sola sjan a hä var vart, hä var att vara ditti dän där fämliters flaska vä svagdrecka a dreck flar gang. Hä to ass nästan än hail veckö att sla all legden som vä hadd. Hä var att kara ihop all haisådda se hajje skull räck för veintern. Tur vä vere hadd vä, hä smablast a var solit a vart. Hä djeck bära nager daga se var hajje ladatårt. Vä hadd djort ass ä brajklammer ditta hästvangen som vä römd tjvå skauta dära. Vä tjårt hajje ditti fusportn hä som römdes a sen följd vä smalödjern som vor dära legdern. Snart var hajje lada a häsiverke ihopstöka sä int hä skull rattn opp. Nö var hä att ga a vänt oppa kårntaigen skull ha mata sä he skull fara ga att djära sjålanna. Sjålanna Nö for hä val höstn a ve vor rädd att hä skull komma än kallnatt sä kårntaigen skull frus bort. Vä djort i ordning slattmaskin a kopple marra a for sla. Ditta slattmaskinsleien hadd vä djort e bol som kårne ramlä ditta a ain djeck vä räfsa a släft ätter lögom a bål utti ä kårnbann. Da taigen var slajje ”han var int sä sä stor” da var hä dags att ställ opp kårnhäsjen. Da vä häsje förststanga ställd vä kårnbanne vä ajeln opp att öms si om stanga. Hä vart int sä mang skauta män no skull hä räck se ve feng mala a fa ass kårnmjölsgröten för veintern. Nö da häsja vor klar a stådd sä hon int skull blas ut da var hä bära att vänt sä hon skull val sä törr att hä skull ga att trösk. Den tin var int kårntorka oppfånne sä kårne gatt törkes oppi häsjen. Tur vä törrvere hadd vä sä ätter nager daga sä var hä tröskartårt. Järi böin fans hä ä tröskvärk som bönren tjårt galmela a tröske vä. Da hä var trösknenga se bruke haile böin jalpes at för he behövdes mötje falk. Ain sto a mata ein halmen di tröskvärke a ain la fram banna att han som mata ain bitt sakka da däm vort full tjvå bår onna halmen bakersti tröskvärke da hä var bårtiskaka. Halmen skull bäras eina lon a använnes för att straj ni tjetta a kobasa.

Limerick Rotgrava- en välbekant ställe för alla som jagat älg i Gummark. Det ligger söder om Västträskvägen väster om Staffanstorp hitanför Signar Perssons måsahuse. En påpasslig älgjägare på pass nere vid rotgrava Upptäckte en älg som vid passet förbi trava Den här älgen fäller jag blott med ett välriktat och enkelt skott Tänkte skytten men missade därför att han på en rot snava

NATURRUTAN Jag har en lusfluga på mig. Pansarhård och platt och snabb och efterhängsen. Går inte att slå ihjäl, och blåser jag bort den från handen så har jag den i slutet av samma sekund i nacken eller under tröjan. Inte alls lustigt, jag försäkrar. Dock är den ett minne, ett synnerligen påtagligt minne, från förmiddagens besök på fiskgjusarnas holme. Jag skulle klättra upp och langa ner ungarna, kompisen skulle ringmärka, jag hissa upp ungarna igen. Utrustningen var påse + snöre samt en lättmetallstege ( var den verkligen sju meter som kompisen hävdade?) Ingen säkerhetsutrustning. Behövs inte, tyckte kompisen. Skrattmatch för dig. Uppför rangliga stegen alltså. Sen gällde det att äntra ett par meter tills jag nådde den nedersta, döda grenstumpen. När äntrade du uppför en glatt tallstam senast? Var det verkligen såhär svårt förr i världen? En decimeter upp… två decimeter ner. Så kändes i varje fall. Och varmt var det också. Blöt av svett och nästan utmattad redan….Ska jag ge upp? Men där, en skrovlighet på vänster sida om stammen gav fäste. Nu fixar vi det! När jag så släppte stammen med högerhanden för att gripa tag i grenstumpen gled jag neråt igen, men inte värre än att jag lyckades klösa mig fast vid grenen. Genomsvettig och skakig i hela kroppen kunde jag sedan få benet över den nedersta friska grenen snett ovanför, en gren som såg helt förtroendeingivande ut. Där blev jag hängande någon minut, som en otroligt klumpig orangutang, innan jag orkade fortsätta. Hela tiden kom det uppmuntrande tillrop och goda råd från kompisen nere på marken. Jag ville be honom fara och flyga, men jag bet bara ihop. Nu var det bara ett par grenvarv kvar upp till boet, friska grova, hederliga gammtallsgrenar. Lätt som en plätt. Boet låg dock, drygt meterbrett, ovanpå den platta toppen och det enda jag hade att förlita mig till för att få näsan över bokanten och komma åt ungen, det var en silvergrå stump som vred sig uppåt på andra sidan boet. Den enda grenen på den sidan. Inte titta ner, tänkte jag. Naturligtvis tittade jag ner. Sexton meter fritt fall. Eller kanske bara fjorton. Jag har halat upp påsen som jag ska stoppa ungen i. Vidgat öppningen för att vara förberedd. Långsamt, prövande för jag över mer och mer av kroppstyngden till vänster arm som klamrar sig fast vid toppgrenen. Höger underben ligger mot stammen. Främre delen av vänsterfoten vilar mot en gren som är stadig, men glatt och kraftigt slutande. Försiktigt häver jag mig upp, darrande både av spänning och av ansträngning. Där sitter ungen. Den burrar inte upp sig och väser eller trampar med sina blågråa fötter, den sitter bara och dumglor på fridstöraren. På avstånd hör jag föräldrarna skrika. Ungen sitter långt ifrån mig, nästan på motsatta kanten, men jag borde kunna nå den... En sista decimeter drar jag mig upp. Nu vilar nästan hela kroppstyngden mot den döda grenen. Påsen över till vänster hand…. Linan fastnar i en kvist. Ett litet ryck. Såja! Det är då det kommer. Ett kort gällt knakandeljud och ett kort distinkt, torrt ”knäpp” när grenen knäcks. Att det skulle sluta så här, hinner jag tänka. Jag uppfattar att kompisen skriker till ”Jä…!” ungen flaxar till med sina outvecklade vingar, tumlar ut över bokanten och dråsar i vattnet ett par meter från stranden. Själv har jag gjort någon osannolik reflexrörelse och lyckats klamra mig fast vid den stump som återstår av den avbrutna grenen…. Inte gick väl den här ringmärkningsexpeditionen så enkelt och smärtfritt som kompisen hade förespeglat, men den slutade i alla fall någorlunda lyckligt : Ungen var oskadd och blev vederbörligen märkt och upphissad i boet ( det var väl då som lusflugan hoppade över till mig) och själv tog jag mig ner knäsvag och blödande från ett djupt jack i handflatan men för övrigt välbehållen. - Du jag kan väl höra av mig om det är nån mer märkning på gång, sa kompisen när han släppte av mig. - Jorduggla möjligen , sa jag. Text Gunnar Lundberg

Hästvägar Ett samrådsmöte med samfällighetsföreningens styrelse och utövare av rid- och travsport i Gummark anordnades den 24 juni. Orsaken var att försöka lösa konflikter som uppstått på senare tid. Det är närmast Hedvägen i området kring elljusspåret som menas. Ridning ingår i allemansrätten men inte körning eller näringsverksamhet. Efter en allmän frågestund ställdes frågan om ryttare och körare kunde avstå från användandet av Hedvägen. Travfolket menade att vägen inte hade någon större betydelse för dem. Däremot tyckte ridfolket att vägen var mjuk och hästvänlig och ville inte avstå från den. Ett beslut om att enbart gående och cyklister skulle ha ensamrätt till vägen kunde inte fattas. Ett beslut togs om att skyltar skulle sättas vid Hedvägen och ridhuset med uppmaningen; Rid i mitten - visa hänsyn. Om c:a ett år kommer ett nytt möte att anordnas. ( Detta var en sammanfattning av ett mötesprotokoll )

Föreningssidan Presentation av Gummarks VVO Lagen om viltvårdsområde trädde i kraft 1 januari 2001 och ersatte det tidigare jaktvårdsområdet. Föreningens syfte är att främja viltvården genom en samordning av jakten och åtgärder till skydd och stöd för viltet. Jaktstämman är föreningens högsta beslutande instans. För föreningen finns en styrelse och de ska vara medlemmar i föreningen. I Gummark fanns tidigare ett system där varje fastighetsägare jagade på sin egen mark, sedan övergick det till en jaktklubb som ombildades år 1975 till ett JVO, nu är det alltså ett VVO sedan år 2001. Gummark är en stor by till ytan, ca. 5 300 ha. Gränserna går mot Brännvattnet, Skråmträsk, Klutmark, Gärdsmark, Ragvaldsträsk samt Långviken. Lundfors, Hemvattnet och Noret hör till samma område. Det finns två stycken älgjaktlag med var sitt slakteri. I Gummark jagar ca. 24 st. älg i år och i Noret ca 16 st. Sedan finns det ca. 35 st. småviltjägare som jagar t. ex hare, fågel , bisam och räv. Kanske vi får se en björn stupa i år i Gummarksskogen. Det är inte bara Gummarkare som jagar här utan det finns både mark- och fastighetsägare boende på annan ort, t. ex. Luleå och Skellefteå som trivs i den fina naturen i Gummark. Styrelsemedlemmarna består av Staffan Öhgren (ordf), Anders Eriksson (sekr), Ulf Ågren (kassör) samt Kenneth och Rolf Mannberg (övriga ledamoter). Jaktledare i Gummark; Stig Marklund (Gummark) och Sören Åström (Noret) Vid trafikskadat vilt kontaktas Stig Marklund eller Sven-Olov Norsten.

Medlemsavgiften Glöm ej medlemsavgiften till byaföreningen. Fam: 175 kr. Enskild: 75 kr. Under 18: 30 kr. Pg-nummer: 447 31 83-4

Vi som gjort tidningen Tidningsredaktör Kurt Holmström, Gummark 464, 931 95 Skellefteå. Tel 0910 - 830 12. kurt.holmstrom@beta.telenordia.se Övriga som hjälper till med tidningen är: Lilian Åsberg, Gummarksheden 40, 931 95 Skellefteå. Tel 0910 - 830 62. Naturrutan, Gunnar Lundberg, Gummark, Tel 0910 - 830 72. Annica Gustafsson som ansvarar för hemsidan