Klicka på den artikel du är intresserad av

Sommarens värmebölja vågar fortsätta. Datorer och nu även människor hotar att slöa till och bli lite mer kontinentala. Blir det inte frost snart så måste vi ju börja klaga.
Meddelanden på anslagstavlan och varumarknaden är gratis. Vill du gratulera någon eller informera om något du tycker är viktigt så kostar det inget. Har du synpunkter på tidningen, eller inslag som t.ex. naturrutan, hör av dig. Vi tål konstruktiv kritik. Lämna gärna bidrag till tidningen, tänk på att du behöver inte vara proffsförfattare. Huvudsaken att du kommer med idén.

Brännboll

Årets brännbollsmatch mellan sörsia och nölsia såg ett tag ut att inte bli av. Men efter två akademiska kvartar hade tillräckligt med folk letat sig till planen för att evenemanget skulle inträffa.
Ny plan i år, nämligen Hannlundas historiska marker som hade preparerats med en betesputs som till nästa år kommer att sänkas till en ännu angenämare nivå för spelarna.
Nölsia, som tydligen hade legat i hårdträning öppnade starkt och hotade att totalt utklassa sörsia, men efter skada på Trinnschwias starke man Pudde hämtade sig sörsia och hade matchen spelats lite längre vet man aldrig hur den hade slutat.
Vi tackar arrangörer som gjort den här matchen möjlig och även markupplåtare för den fina planen. Gummarks sportklubb stod för både brännboll och grillfest (se nästa artikel).
Peter Wahlberg, tävlingsledare, informerade om reglerna inför brännbollsmatchen.
Det var en mycket varm och solig dag. Publiken vistades helst i skuggan och mycket vätska gick det åt för att orka hålla ut.
Matchresultatet då? 106- 99 till nölsia.

Grillfest vid Kåken

Vid sjutiden efter brännbollen samlades hungriga brännbollsspelare vid kåken för att grilla och umgås. Vandringspriset delades ut och det fina vädret gjorde att ingen ville vistas inomhus. Däremot fanns kvällens band inne i kåken. Ett specialkomponerat sådant speciellt för kvällen. Det bestod av bröderna Sebastian och Jonathan Hedlund samt Sebastians fästmö Lina. Vi fick lyssna till diverse bluegrass musik, Irländska traditionella Pub-låtar och en del Cornelis Vreeswijk slagdängor. Lina som är begåvad med en naturlig folkviseröst visade även att hon behärskade fiolen på ett imponerande sätt. Sebastian på gitarr, flöjt och sång informerade oss om musikstyckena mellan varven. Jonathan som visade sig vara en dynamisk basist och sångare tog hem titeln som bäste Cornelis-imitatör. Att de bemödade sig med att sjunga på irländska gjorde att man kände sig förflyttad till den gröna ön.
Efter avslutad föreställning när lokalen var fullsatt och stämningen hotade lyfta taket på den nyrenoverade byastugan bestämde sig publiken för att lyssna på mer musik så en liten fortsättning följde på konserten.
Nämnas bör att de spelade gratis och vi hoppas på en repris nästa år med avlöning.
Vi ger Kween (tillfälligt bandnamn) 5 Gummarkssolar.

Naturrutan

Har du en skruv lös? Nähä. Tänkte väl det. Själv har jag, eller snarare min cykel, flera stycken lösa efter en tur på småvägar över en sandhed någonstans i norra Norrland.
Där hade nämligen skarpkantade hovar i trav eller galopp förvandlat den förr så jämna vägen till ett tvättbrädeliknande underlag. Så vitt jag kunde se var det snarare ryttare än travhästar som var skyldiga, för travarna hade åtminstone kutat i mittsträngen, där hästhovar trampat sedan urminnes tider. Undantaget var de sträckor där vägen var så bred av travnissarna kunde köra sida vid sida. Där såg det för bedrövligt ut.

För mig är det solklart: om du inte kan trafikera en väg utan att förstöra den, då har du inget på vägen att göra. Den som bryter mot denna enkla regel brister i respekt för sina medmänniskor. Punkt. Ovanstående faller måhända något utanför naturrutans ram, det kan medges, men inom densamma ryms definitivt följande:

För att bäst bevara våra känsliga småvägar över hedar och längs åsryggar, vägar som fungerat som kommunikationsleder i hundratals, ja tusentals år och som kan betraktas som levande kulturminnen, bör man inte hugga bort skogen närmast vägen, för exponerar man den för sol och vind kan den på kort tid förvandlas till en mycket långsträckt sandlåda, i synnerhet om man tillåter ovarsam trafik, enligt ovan. Skogen skyddar nämligen vägen på flera sätt:
1. Trädens kronor skuggar vägen och utgör därigenom ett skydd mot uttorkning.
2. En tunn barrmatta på vägen har mycket stor betydelse för att hålla vägytan sval och fuktig. De glatta barren reflekterar en stor del av inkommande solstrålar.
3. Trädens rotsystem binder effektivt ihop jordpartiklarna i vägkroppen. Här torde granen med sitt vittförgrenade, relativt ytliga rotsystem vara väl så värdefull som tallen. Att man sen cyklar på en rot någon gång, så att en och en halv deciliter hoppar ut ur lingonhinken, det är bara något som hör till.
4. Grenar som sträcker sig ut över vägen dämpar effekten av slagregn som annars skulle slå sönder vägytan.

Alltså: skonsam trafik, ingen avverkning närmast vägen. Så bevarar vi våra fina hedvägar i ytterligare många hundra år. Naturrutan önskar läsarna en härlig höst med många vederkvickande promenader och cykelturer på våra släta, fina småvägar (för i vår by är vi rädda om vägarna, eller hur?).
Gunnar Lundberg

Limerick

Limericken från årets brännbollsmatch som utspelades mitt emot ridhuset, nämligen vid forna Hannlunda.

En sportfåne ifrån Hannlunda
Syntes stolparna på brännbollsplanen runda
'det här är lätt som en plätt
Om man gör på rätt sätt
Jag tycker att ni andra borde göra sammalunda'

Blir det någon svamp i höst?

Ja, det är en fråga som jag ställt mig ett antal gånger de senaste veckorna. Just nu ser det torrt ut, men får vi bara mer regn samtidigt som det fortsätter vara varmt så poppar dom nog snart upp.
I sommar har jag plockat en hel del Grönkremlor, det var strax efter det att vi fick en av sommarens få regndagar. Grönkremlan är god att blanda tillsammans med Karl-Johan eller andra soppar. Soppar och kremlor passar bra att blanda ihop, det brukar ge svampanrättningen en fin konsistens.
Det har även varit bra tillgång med gul Kantarell på platser med högre markfuktighet. Jag brukar plocka gula Kantareller på en plats där det är ganska torrt, och när jag var där för ett tag sedan så fanns där nästan inte en enda Kantarell. Backen nästan dammade av torka. Det kändes lite trist, men än har jag inte gett upp hoppet. Jag har stora förhoppningar att det ska komma en hel del regn i höst som ska sätta fart på dom efterlängtade fruktkropparna. I fjol var det ju ett riktigt bra Trattkantarell-år och det ska bli intressant att se om det blir några i år.
Till er som tycker det roligt att plocka svamp önskar jag lycka till i svampskogen i höst.
Lilian Åsberg

Rapport från sommarcaféet

Sommarcaféet i Kåken blev en mycket positiv överraskning. Vi har haft många besökare, hur många vi haft vet vi inte riktigt, men antalet varierade mellan cirka 5-25 personer per dag i sex veckor. Intäkterna har också varierat från dag till dag och nettot från caféet blev nästan 10.000 kronor. Ett bra tillskott då kassan blivit hårt ansträngd på grund av ombyggnationerna och diverse nödvändiga inköp.
Många bybor har varit och fikat och flera har kommit från byarna runt omkring. Vi har bara fått positiva omdömen bland annat för de fina lokalerna och dessutom har vi fått mycket beröm för det goda fikat, speciellt det hembakade.
Fem duktiga ungdomar har arbetat under sommaren, två killar från Ragvaldsträsk; Nils Westerlund och Peter Wallmark och tre tjejer från Gummark; Nina Eriksson, Tina Holmkvist och Sofia Morén. Förhoppningsvis blir det sommarcafé även nästa år om allting blir som det är tänkt. Mycket har vi lärt oss vad gäller caféverksamhet och vi ser fram mot en givande fikasäsong även nästa sommar.
Lilian Åsberg

Vi som gjort tidningen

Tidningsredaktör Kurt Holmström, Gummark 464, 931 95 Skellefteå. Tel 0910 - 830 12. kurt.holmstrom@beta.telenordia.se
Övriga som hjälper till med tidningen är:
Lilian Åsberg, Gummarksheden 40, 931 95 Skellefteå. Tel 0910 - 830 62.
Naturrutan, Gunnar Lundberg, Gummark, Tel 0910 - 830 72. Annica Gustafsson som ansvarar för hemsidan