Klicka på den artikel du är intresserad av

Redax

Skänk udda saker till Kåken

Kamvägen

Limerick

NATURRUTAN

Angående Majbrasan

En varm applåd

De gamla bortglömda utedasset

Anslagstavlan

Vi som gjort tidningen

Redax Byaföreningen går på femte året. Den nya styrelsen består av: Kurt Holmström ordf. Staffan Öhgren v.ordf. Lilian Åsberg sekr. Marianne Lundmark kassör, Annica Gustafsson, Tomas Gustafsson, Sören Holmkvist, Britta Edström, Per Hellgren och Maria Johansson. Flyttfåglarna är på väg hit nu tofsvipor, tranor, sångsvanar och en flock på ca 100 trutar som förirrat sig hit, även en lågsniffande Piper Archer 181 har varit synlig i fågelhoparna, även den lite förvirrad. Nästa nummer utkommer i juni. Presstopp inträffar den 15 maj. Har du bidrag till tidningen bör du lämna in det före stoppet. Tänk på att du behöver inte vara proffsförfattare eller canonfotograf Huvudsaken att du kommer med idén.

Skänk udda saker till Kåken Det behövs lite av varje till det planerade sommarcaféet Har ni udda glas och porslin, tallrikar, pannor, bestick mm som ni vill bli av med så skänk det till kåken. Det behövs även lite begagnade utemöbler. Hör av er till Marianne tel 830 00, Annica tel 830 22 eller Lilian tel 830 62

Kamvägen En ingående undersökning kommer att göras om kamvägens restaurering. Det är den gamla byavägen som finns längs med Gummarksträskets norra del. Tanken är att det ska finnas möjlighet att ta sig till fots från skolan och till fågeltornet. Allt för skolbarnens bästa när det ska besöka sin egen skog som finns strax före fågeltornet. Vissa problem finns på vägen, men med lite god vilja tror vi att projektet ska kunna genomföras. Utan byråkratiskt krångel finns förhoppningar om att vägen kommer att kunna nyttjas redan under detta år. Alternativet till Kamvägen är då naturligtvis den allmänna vägen som vi dundrar fram på med våra snabbgående bilar. Kurt H

Limerick Sandbacken, en liten del av Gummark, begåvat med ett ridhus där kontoret är inrymt i en barack. Nämnas bör att detta aldrig har hänt - ännu. En hästentusiast ifrån sandbacken besökte puben både kusk och valacken där svepte dom en stor stark öl kusken kom i gång och kusen blev som ett föl när dom sen kom hem var det nån som röt: Se till att backa ut ur baracken.

NATURRUTAN Det är lika bra att börja med nästa nummer, nu då man har kommit igång. Grå morgon med föga ren- ren blandrashund. Åtgärd ett: Strypkoppel på. När luften är fylld av underbara dofter av behornade varelser med knäppande klövar tycks minnena av lydnadsträningen vara ganska suddiga. Utanför dörren möts vi av en svartmes som landar på broräcket, tjattrar irriterat och reser hjässfjädrarna, så som svartmesar har för sed. Inte stilla en sekund. Kvickt återvänder den till tallbollarna, där den fortsätter sitt provianterande, tillsammans med ett par talltitor. Vi fortsätter nog med matningen en månad till, för skogarnas skafferier börjar vara tömda och det blir ingen nyproduktion förrän värmen kommer på allvar. Samtidigt som jag bestämmer oss (sic!) för att gå österut även idag (alltför rentätt i väster) kommer ett par större hackspettar och jagar varandra runt rönnen där fågelmaten hänger. Strid om talgklumparna eller om häckningsrevir? Jag vet inte riktigt. Lustigt förresten, större hackspett är faktiskt den minsta av de tre hackspettarter vi ser och hör i omgivningarna. Både spillkråkan (svart) och gråspetten (grön och grå) är större. Måttlig sikt denna morgon, molnen är nästan nere vid marken. Ändå är det liv och rörelse i markerna: en ringduva ho-hoar i söder, femton 'ho' i varje strof, helt i enlighet med 'instruktion för ringduvor'. Gulsparvarna i björkdungen tycks däremot inte ha läst på speciellt bra: lika ofta räknar de till sex, åtta eller t.o.m. elva som de föreskrivna 'sjuuu'. Ingen ordning på allting, som Pippi sa. När vi passerar Spånhyveln (ett namn som jag ser som ett fint hembygdsområde, inte bara en vattendriven maskin för framställning av taktäckningsmaterial. Därför stort S) tänker jag att det är fint med alla dessa alar och sälgar längs vägen. Ekologiskt värdefullare och bra mycket roligare att titta på än dessa trista björkar som ser likadana ut allihopa. Bara nu ingen nitisk skogsägare kommer och 'städar'! Jag tar ett alhänge i handen och skakar det. Jodå, det släpper ifrån sig en del pollen. Blomningen är på gång. Alpollen lär vara viktig vårföda för bina. Jag tror det var den mångkunnige Ansgar Lundmark som berättade det för mig. Vidare på promenaden. Korta, ljudliga trumpetstötar förvarnar. Vi stannar, och nu hör vi även suset från de kraftfulla vingslagen. I nästa sekund lösgör sig två tunga vita fågelkroppar ur dimman, sångsvanpar i stadig flykt i riktning mot sjön. På bara några meters höjd och tjugo meter framför oss passerar dessa väldiga fåglar, vingspann i havsörnsklass och så dessa osannolika långa halsar. Vi står stilla några extra sekunder som i andakt, hunden och jag, innan vi vandrar vidare mot bäcken. På avstånd hörs en flock trutar, och i tallskogen till höger drar en spillkråka iväg en trumvirvel med imponerande kraft. Nästan omedelbart svarar en annan 'kråka' längre bort. Samma frekvens, samma kraft, samma längd på virveln, men mycket lägre tonhöjd. Han har hittat en riktig baskagge, tydligen. Ett par omgångar till trummar de varannan gång med korta pauser emellan. Hunden och jag kommer osökt att tänka på banjospelandet i 'Den sista färden'. Faktiskt hör vi också ungefär samtidigt en spelande gråspett ett flöjtande 'ty-ty-ty-ty-ty-ty-ty-ty' med tydligt fallande ton på slutet. Synnerligen intressant, faktiskt, för vi börjar närma oss häckningstid (gråspettens, alltså), och häckning av gråspett är något som mycket sällan påträffats i Sverige överhuvudtaget! Visst ja, duvhökboet! Det slår mig att jag ännu inte ringt skogsvårdsstyrelsen och kollat upp om det finns inprickat på deras kartor. Måste göra det idag annars är det risk att det stryker med när man ska avverka... Just då lyfter duvhökshonan från sin favoritgren en bit ifrån boet och passerar med snabba effektiva vingslag rakt ovanför mitt huvud, Hon är magnifik, verkar nästan örnstor därinne bland träden, bredare över bröstet än en jaktfalk. Wow, för att använda ett gammalt svenskt uttryck! Sen drabbas hunden plötsligt av något som den oinitierade skulle kunna tolka som ett svårartat astmaanfall. Så är dock inte fallet, utan den väsande ansträngda andhämtningen kommer sig av att hon återigen känner lukten av dessa oemotståndliga renar och nästan stryper sig själv i sin iver att sätta iväg efter dem. Några allvarsord, sen är det bara att traska hemåt. Frukosten väntar. Text Gunnar Lundberg

Angående Majbrasan Lägg gärna ris och brännbart material på majbrasan, men lägg inte dit plast och metallföremål. Om något ska forslas dit med traktor/bil, gör det när marken är torr eller frusen, så gräsytan inte blir sönderkörd. Annars går det inte att klippa och hålla fint i området. Walter Stenmark

En varm applåd till alla som hjälpte till (och kommer att) med avverkningen på området runtom Kåken. Ett hopp om en ljusare framtid börjar synas. Det är tydligt att ett parkområde utan dess like och motsvarighet kommer att bildas.

De gamla bortglömda utedasset Du står där ensamt och övergivet efter alla de år som du har hjälpt människor i nöd. De enda du har fått är skit i överflöd. Du drömmer dig tillbaka till den tid då besöken var många av människor som behövde dig. Människor som rev en bit papper ur Ålena Holms katalog gnuggade en stund mellan fingrarna och torkade sig. Du minns människor som hade bråttom och människor som satt en stund längre, försjunkna i sina tankar. Du minns barnen, skratten och gråten, då någon olycka hade hänt. Tänk om du hade kunnat berätta om allt det du har sett och hört. Nu står du där ensam med dina minnen. Tack du gamla utedass. Sigvard Bjuhr Djupgroven. (En liten del av Gummark)

Anslagstavlan Kattor Och problem med lukter kan undvikas medelst kastration av bägge könen. Tvätta ej bort lukterna med starka medel, då ökar risken för att katten ska urinmarkera. (Såpa duger) De illaluktande ämnena heter feromoner. Avskräckande medel heter Feliway. Kolla djurshopen. Även apoteket kan svara på frågor gällande djur. Det finns ett alternativ till Gyttorpmetoden. Källa; Hälsoråd för katt, Birgitta Molin Namnbyte Ett namnbyte på Kåken är föreslaget på byaföreningens årsmöte. Javisst, ett bättre och positivare namn på byastugan. Vi vet att just du sitter och ruvar på den ultimata benämningen. Skicka in förslaget till Gummarksnytt och vinn ett pris på ditt förslag som kommer att utses av en omutbar jury. Dessutom tillkommer ära och berömmelse för all tid och evighet Fatgrillarna bör finnas vid Gummarks älgslakteri för att undvika en massa spårningsarbete när man behöver dem. De är till för alla i byn. Och när man använt dem återställs de till rätta platsen.

Vi som gjort tidningen Tidningsredaktör Kurt Holmström, Gummark 464, 931 95 Skellefteå. Tel 0910 - 830 12. kurt.holmstrom@beta.telenordia.se Övriga som hjälper till med tidningen är: Lilian Åsberg, Gummarksheden 40, 931 95 Skellefteå. Tel 0910 - 830 62. Naturrutan, Gunnar Lundberg, Gummark, Tel 0910 - 830 72. Annica Gustafsson som ansvarar för hemsidan